Folk, Sagt, Upplevt

Två 70-åringar seglar sin dröm

Ena skepparparet, Kjell Sandberg och Brita Berg. Samtliga foton Ingrid Linddgren.

Ena skepparparet, Kjell Sandberg och Brita Berg. Samtliga foton Ingrid Lindgren.

– Det är sista chansen innan man dör. Så drastiskt uttrycker sig Göran Silvander när jag frågar vad det är som driver honom att segla över Atlanten.

– Jag har velat resa lite längre. Många går ju hela livet och funderar. Och vissa kommer sig inte för över huvud taget. Hade jag inte träffat Kjell hade jag förmodligen inte kommit iväg.

Göran och hans skepparkompanjon Kjell Sandberg är båda i 70-årsåldern, segelbåtsentusiaster och närde sedan länge en dröm att göra resan över havet bort till Karibien för egna segel. Och ingen av dem trodde riktigt på att drömmen skulle bli av.

Madeleine med aktern mot kameran.

Tills de en dag i vintras träffades på Gran Canaria tillsammans med sina respektive Gunilla och Brita.

– Jag var lite rastlös när vi hälsade på Göran och Gunilla. Så jag började titta på båtar, berättar Kjell. Då fick jag reda på att du Göran också var intresserad. Det var skitkul. Vi sa, det här gör vi tillsammans!

– Det sa klick, det gjorde det faktiskt.

Vi möter alla fyra ombord på deras Madeleine, som blev resultatet av det spontana beslutet: De blev gemensamma ägare till en tysk Bavaria, 46 fot lång dvs ca 14 meter.

Skepparna Kjell och Göran med Brita (t h) och Gunilla (t v).

Skepparna Kjell och Göran med Brita (t h) och Gunilla (t v).

Jag och min man Vilhelm är medbjudna att segla en vecka längs spanska medelhavskusten, och hinner ta del av allt som behöver tänkas på, investeras i och funderas över inför det stora steget över Atlanten.

Båten låg i grekisk hamn när den inhandlades, med svensk ägare. Så när vi kliver på i Alicante har de tagit sig hit via Sicilien, Sardinien och Mallorca. Och båten har visat vad den går för.

En fisk längs vägen gör lunchen lätt, det blir en tonfiskcarpaccio!

En nyfångad fisk gör lunchen lätt, det blir en tonfiskcarpaccio!

De nya ägarna är i princip nöjda. Men investeringar har måst göras längs vägen, ett av seglen gick sönder och har fått lagas, och nu närmast är det en spirbom – som håller upp spinnakerseglet – som behöver införskaffas.

Finns det inga risker med en så lång seglats i er ålder?

Göran:
-Nu har vi redan råkat ut för något. Man kan råka ut för något när man går över ett övergångsställe…

Kjell:
-Jag trodde att det fanns risker med tanke på min tidigare bakgrund med hjärtflimmer och så vidare. Jag frågade min läkare om det var vettigt för mig att vara ute på sjön i tre veckor utan att kunna nå någon. Och blev försäkrad att hjärtsnörp kan hända var som helst.

-Näe, du löper inte någon större risk än någon annan.

Kjell och Göran är långt ifrån ensamma om sin seglats till Västindien. De deltar tillsammans med runt 250 båtar från olika länder i ett så kallat ARC-rally, Atlantic Rally for Cruisers.

Det var en engelsman som 1986 började samla ihop ett gäng segelbåtar i en eskader, som ville ta sig över Atlanten. I år körs det för 30:e gången.

Problem måste lösas vartefter, t ex var får vi tag i en spirbom? Engelsmannen John försöker hjälpa till.

Hamnen i Cabo de Palos, båtarna ligger tätt tätt.

All elektronik måste fungera, mycket är det att hålla reda på…

Och Kjell och Göran är i gott sällskap som seniorer, runt 30 procent av deltagarna har fyllt 60 år eller mer. Enligt Sarah Collins på ARC-kansliet är det på den här nivån det ligger, sedan flera år tillbaka.

En av båtarna seglas av en kvinna, resten av män. Och ca tio procent är svenska båtar.

Varför rally, vad är poängen med det?
– Att inte åka ensam, det är socialt, man lär känna många likasinnade, som har det här brinnande intresset för att göra den här grejen. Och som är lika tokiga som vi är…

– Intresset har bara vuxit och vuxit. Nu finns det rallyn över Stilla havet, runt hela jorden, det finns i Europa, fram och tillbaka till USA, nere i Australien. I år startar de ett rally runt Östersjön, ARC Baltic.

– Starten för vår del går 8 november. 75 båtar går via Kap Verdeöarna, det tar ca en vecka, sedan stannar vi några dar och därefter går vi vidare till Saint Lucia.

Läspaus i salongen. I det före detta badmintonnätet ligger grönsaker och frukt för att hålla så länge som möjligt.

Göran fixar tampar i den vackra hamnstaden Cartagena.

145 båtar kör direkt, de startar den 22 november. -Vi räknar med att vara framme i början av december.

Om det händer nåt på vägen, masten går av eller så, vad får man för hjälp?
– Det är det som är poängen med det här att man åker i eskader. ARC har en kontaktcentral som får veta om en båt har problem och kommer till undsättning.

Brita och Gunilla hoppar båda av i Gran Canaria. – Vi har inget intresse av att segla över stora hav. Det räcker med det här. Och de andra killarna som kommer ombord är jättetända.

De ansluter i stället i Saint Lucia.
– Vi ska stå där med en pina colada i hand och ta emot dem när de kommer!

Fotnot: Läs mer om ARC 2015 här!

Madeleine lämnar Cartagenas hamn - mot Gran Canaria!

Madeleine lämnar Cartagenas hamn – mot första etappmålet Gran Canaria!

 

Kommentarsfältet är stängt

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren