Krönika, Samhälle

Twittraren Trump har fått makten och världen håller andan

Donald Trump. Foto: thewhitehouse.gov.

Journalisten och omvärldsanalytikern Robert Björkenwall lyssnade i går på den nytillträdde amerikanske presidentens installationstal. Här är hans intryck:

Nu har så den synnerligen respekterade Barack Obama med rekordhöga förtroendesiffror lämnat över makten i Vita husets Ovala rum till den impulsive, politiskt helt oprövade och twitterstyrande Donald Trump. Fredagen den 20 januari 2017 svors han in som USA:s 45:e president med rekordlåga förtroendesiffror.

Trump – helt oprövad och oförutsägbar – gjorde det med ett oförsonligt installationstal späckat med en skur av luftiga vallöften och oneliners i olika politiska frågor, men just inget program alls om hur alla löften ska förverkligas av allt Trump utlovade i valrörelsen.

Ett val som han råkade vinna trots att han förlorade med över tre miljoner röster men det slumpade sig så att han råkade få de röster han fick på precis rätt platser i delstaternas elektorsval.

Svaret var nej. Foto: democraticunderground.com.

Så där Trump vann – Mellanvästern och Rostbältstaterna plus Florida – svarar dessa tillsammans för 36 procent av USA:s bruttonationalprodukt medan de delstater – Kalifornien, New York med flera som röstade på Hillary Clinton svarar för 64 procent.

Populisten Trump vann genom löften om protektionism, murbyggande mot Mexiko, avskaffade av sjukvårdsförsäkringen Obamacare för 20 miljoner amerikaner samt genom osäkra löften om breda infrastruktursatsningar som ska göra “Amerika stort (great) igen”.

Och det samtidigt som han ska genomföra sina miljardlöften om sänkta inkomst-, bolags- och avskaffade arvsskattelöften. Som få ekonomer tror kommer att leda till just något positiva effekter alls, men däremot på lite sikt leder till nya, stora budgetunderskott och växande förmögenhets- och standardklyftor.

Särskilt som han samtidigt har ställt i utsikt omfattande infrastrukturinvesteringar i USA:s obestridligen mycket nedgångna broar, väg- och järnvägsnät.

Men ingenting sagt alls om hur det ska betalas. Typiskt för hur hela valrörelsen genomfördes. Inte heller nu i sitt installationstal gav han någon som helst vägledning om hur detta ska genomföras. Bara att det ska ske. Lika lite sas om hur och med vad sjukvårdsförsäkringen Obamacare för 20 miljoner amerikaner ska ersättas.

Trolleybussföraren och Obamacare

Själv tänker jag under installationstalet bland annat på den kvinnliga trolleybussföraren i Miami, Florida, som före valet sade att hon skulle rösta på Trump men inte trodde att han skulle avskaffa den Obamacare (sjukvårdsförsäkring) som täcker kostnader på runt 30 000 dollar för varje behandling hon behöver för sin kroniska sjukdom,

Trump behöver hjälp av skolade rådgivare – men vilka lyssnar han alls på? – för att hantera sitt eget temperament och twitterkonto när han nu sitter i Ovala rummet och är USA:s nya överbefälhavare.

Och känns det så alldeles tryggt när det sägs om Trump att han ofta agerar utifrån information från den han senast pratat med!? Knappast särskilt tryggt för en orolig och problemfylld värld som vill har rationalitet, förutsägbarhet och åtminstone några fasta spelregler att förhålla sig till. Risken för att slumpen styr förefaller vara lite oroande stor med Trump nu vid knapparna i Ovala rummet.

Inga besked här heller

Hur är det med Trumps löften om att riva upp och omförhandla gällande frihandelsavtal och införande av olika strafftullar!? Inga besked här heller så här långt.

Ett handelskrig med Kina skulle slå lika hårt mot den amerikanska ekonomin som den skulle slå mot Kinas. Och hur glada skulle ens de amerikanska konsumenterna bli om Trumps handelspolitiska signaler leder till kännbart dyrare priser?

Har Trump ens med sina egna republikanska politiker i kongressen som av tradition är för frihandel och mot protektionism och höjda tullar? Fortsatt ovisshet.

Vad finns då mer att säga om Donald Trumps installationstal den 20 januari? Fick vi några besked om vad Trump tänker göra inrikes- och utrikespolitiskt? Nej, men tonen var nationalistisk och populistisk, “America First” är vad som nu ska gälla.

Inte så lite hybrisartat kaxigt sade han att “det här är inte ett maktskifte mellan presidenter”, utan att skiftet genom honom som person sker så att “vi överlämnar makten till er, folket”.

Som om valrörelsen fortfarande pågick

Ja, på det och även andra sätt var talet synnerligen ovanligt, unikt. Det var som om valrörelsen fortfarande pågick, ett renodlat kampanjtal och ingenting alls om enighet och att vara en ledare för hela det just nu mycket splittrade USA.

Bara fokus på hans egna väljare, på nationalism/patriotism och isolationism/protektionism och att göra USA stort (great) igen. Ett renodlat inrikespolitiskt tal utan någon som helst vägledning om vad Trump tänker göra med förhållandet till Ryssland, Europa/EU, Nato eller andra delar av världen.

Undantaget då att han ska “utrota IS/Daesh från jordens yta” (hur det nu ska gå till, ingenting där heller).

Talet var aggressivt, oförsonligt och enbart riktat till de 27 procent av väljarkåren som såg till att Trump blev vald till president.

Ingen vägledning alls om hur han tänker sig genomföra allt som han så frikostigt utlovat i valrörelsen ska förverkligas i överblickbar närtid.

Inte ens en enda minnesvärd formulering fanns med i hans märkliga installationstal.

Och det många frågar sig är: går det alls att dra någon slutsats om vad Trump verkligen tänker sig göra nu när han tagit Vita husets Ovala rum i besittning?

Överlever han ens fyra år på posten och sitter mandatperioden ut? Och hur är det med 71-årige Trumps hälsa? Han har ju varken redovisat sitt hälsotillstånd eller för den delen sina inkomstuppgifter fram till denna dag, trots att det är sed att blivande presidenter och kandidater för posten så ska göra?

Flera stora frågetecken

Tål hanteringen av hans eget fastighetsimperium och beskedet om att hans söner ska sköta det under hans presidenttid en närmare etisk granskning om möjliga intressekonflikter – nationellt och visavi Trumpimperiets intressen i utlandet – med rollen som landets president?

På flera av dessa punkter finns stora frågetecken. Samma sak kan sägas om flera av hans blivande ministrar – utrikesminister Rex Tillerson, före detta Exxon-Mobil-VD och god vän med Putin och några andra – som också har ett bagage av intressekonflikter som kan skapa problem för Trumps blivande administration.

Enligt en sammanställning – apropå faktaresistens – som gjorts av webbsajten Politico har Trump under de 71 dagar som gått sedan valsegern uttalat osanningar minst 82 gånger på twitter och i intervjuer.

Han har hållit fast vid sina kraftigt överdrivna påstående från valkampanjen om illegal invandring, brottslighet och arbetslöshet. Han ifrågasätter fortsatt klimatförändringar som bevisligen vetenskapligt är klart belagda.

Han påstår också att hans stöd i befolkningen är större än faktiskt är (jfr också hans rekordlåga förtroendesiffror nu vid tillträdet!). Han påstår lika felaktigt att han vann valet i november med en ”jordskredsseger”. Trots att han fick tre miljoner färre röster än demokraternas inte alls populära presidentkandidat Hillary Clinton,

I sitt installationstal tog han inte chansen att ens försöka släta över dessa övertramp.

Än mindre att nu göra vad han kan för att försöka ena och lappa ihop detta synnerligen splittrade och delade USA.

Och ska man våga en prognos så lär omvärlden få fortsatta problem med att tolka den splittrade skur av signaler som Trump och hans tillträdande administration hittills har och det närmast överblickbara tiden kommer att skicka ut.

Mike Pence. Foto: en.wikipedia.org.

Sitter hela perioden ut?

Och är det ens helt säkert att den oberäknelige 71-årige Donald Trump sitter hela den fyraåriga mandatperioden ut i Vita huset? Kanske får vi se Indians Mike Pence, nu vice president, som USAs 46:e president fortare än vi anar.

En som tror så är professor Allan Lichtman vid American University i Washington. Han har redan före installationen sagt att han tror att Trump kommer att hamna inför riksrätt och tvingas avgå.

En annan som uttalat sig i samma riktning är professorn i juridik, Richard Painter, och som anser att Trumps agerande strider mot konstitutionen. Painter är inte vem som helst utan var tidigare etikkonsult hos den tidigare presidenten Georg W Bush.

Trump har så här långt inte ens trovärdigt rett ur hur hans eget fastighetsimperium – ska styras av hans söner är det sagt – ska kunna förvaltas så att inga intressekonflikter och gynnande (hänsynstagande) ska uppstå med Trumps roll och maktutövning som president.

Inte heller professor Erik Åsard, med flera böcker om USA och nestor i Nordamerikastudier, känner sig på en direkt fråga helt säker på att Donald Trump kommer att sitta alla fyra åren i Vita huset.

Oaktat hur det än blir så finns det goda skäl att vara orolig när Donald Trump nu har tagit plats i Vita huset. Men vilken väg – eller ens hur länge – hans presidentskap kommer att slå in på kan just ingen förutsäga. Bara att han nu inleder sitt värv som president i en brant uppförsbacke.

Robert Björkenwall

Fotnot:

En anmärkning apropå impeachment (riksrättrisken): Den nytillträdde presidenten har skulder på minst 16 miljarder kronor till uppemot 150 Wall Street-firmor och finansinstitut. Det framkommer i en analys som Wall Street Journal publicerade i mitten av januari. Genomgången visar att Donald Trump personligen står som borgenär står för ”hundratals miljoner dollar” i skulder, som sedan paketerats om i säkerheter och sålts till investerare under de senaste fem åren. Uppgifterna spär på kritiken mot presidentens opartiskhet och därmed risken för impeachment som professorn i juridik, Richard Painter, redan innan installationen sagt föreligger. Men vi får väl se hur det går med det och om Trump sitter kvar alla sina fyra år.

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren