Folk, Skrivit, Tyckt, Upplevt

Ulf Adelsohn: – Helt nödvändigt inleda samtal med SD

Ulf Adelsohn i talartagen. Foto: Ingrid Lindgren

Ulf Adelsohn i talartagen. Foto: Ingrid Lindgren

–         Sverige ska ansluta sig till Nato tillsammans med Danmark och Norge.

–         Moderaterna låg under skottlinjen som en minbåt i den här valrörelsen.

–         Det är helt nödvändigt att inleda ett samtal med Sverigedemokraterna.  Om inte blir de 20 procent vid nästa val. Och det är vi inte gagnade av.

–         Stefan Löfven gjorde fullkomligt rätt. Han sa, vi går till val på vår politik sedan får vi se hur riksdagen ser ut och vilken regering som ska bildas.

–         Och Reinfeldt gjorde enligt min uppfattning helt fel. Nu gav man regeringsmakten carte blanche till 138 riksdagsmandat mot 142 som man har själv.

Det var ord och inga visor när förre partiledaren för Moderaterna Ulf Adelsohn mötte Stockholms journalistseniorer i en fullsatt studio i Radiohuset häromdan. Utfrågare var journalistseniorernas ordförande Sigfrid Leijonhufvud.

Med liv och lust heter hans nyskrivna memoarer som han med liv och lust plockade ett antal smakprov ur.

Memoarerna har han skrivit själv, underströk han. Den enda som fått hjälpa till är hustrun, förra kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth. Med ett undantag – kapitlet om de nya moderaterna fick hon inte ha synpunkter på…

Han beskriver en lugn och trygg barndom – pappan slogs aldrig, kom inte full hem på fredagarna och betalade alltid sina räkningar. Han utbildade sig till jurist och hade under några år Ivar Kreugers bror Torsten och Sacos dåvarande Sacos Bertil Östergren som chefer.

Kopplingen till LO gjuten i järn

Från 1962 började han jobba politiskt, från 1973 på heltid.

Det dåtida Sverige såg ut så här enligt Ulf Adelsohn:

Socialdemokraterna hade suttit vid makten i 30 år, efter kommunalvalet 1962 hade man över 50 procent av rösterna. 24 av 26 generaldirektörer var socialdemokrater.

Sverige var helt isolationistiskt, att gå med i EEC mfl var otänkbart, Sverige skötte sig och sitt.

Kopplingen till LO var gjuten i järn. Skattetrycket var det högsta i världen. Det allmänna hade monopol på i princip allt.

Konsum, OK, Folksam, BPA, Reso, PRO och Fonus – till sist – den sista resan med fötterna först var kollektiva konglomerat som i princip ägdes av socialdemokraterna.

I detta underbara klimat, som Ulf Adelsohn uttrycker det, bestämde han sig för att engagera sig i politiken. Det gjorde han tillsammans med en grupp av dåtidens andra ungmoderater:

Peder Molin, Anders Wijkman, Carl Cederschiöld och Carl Bildt.

Tre kapitel i boken vigs åt tiden som kommunpolitiker i Stockholms stadshus. – Stadshusets moderna historia har inte beskrivits tidigare.

Alltid majoriteten som avgjorde, inget litet parti

Ulf Adelsohn beskriver Stadshustiden som sin demokratiska skola, där han fick lära sig samverkan och ”värdet av samlingsregering”. – Det var alltid majoriteten som avgjorde. Inte något litet parti.

–         Gick det inte att få majoritet i borgarrådsberedningen föll frågan.

–         I kommunalpolitiken lär man sig politikens fundamenta.

Den tidens stora strid handlade om trafikplaneringen. Där växte den första stora proteströrelsen i Stockholm fram.

Ulf Adelsohn beskriver läget:

–         Socialdemokraterna ville dra fyra stora trafikleder rakt genom Stockholm. En sexfiliga bro över Nybroviken, Österleden över Djurgården, en utbyggd Klaratunnel som fortsatte in på Linnégatan och Tunnelgatan som skulle upp till Lidingö i en fyrfältig trafikled.

–         Den skulle dunka rakt genom parkerna.

Han får en fråga från publiken: -Hur ser du på Sverigedemokraterna jämfört med Ny demokrati?

–         Det finns en uppenbar skillnad. Det här partiet är betydligt hårdare i sin kritik av invandringen än vad Ny demokrati var.

–         Vi kan inte hyckla, de består av en samling obehagliga individer, men också av många vanliga. 30 procent av deras väljare röstade moderat i förra valet. Då kan vi inte hata alla dem.

–         Det är inte nödvändigt att förhandla, man kan ju samtala med människor. Det finns ett starkt intresse bland dagens journalister att föra samman moderaterna med SD.

–         Men det är skillnad på att säga att jag inte tar i dem med tång och låta vilken regering som helst regera bara de inte får något inflytande.

–         Jag säger, man kan ändå lyssna.

–  Jag menar bara att regeringen skulle suttit kvar tills den blivit fälld. Blir regeringen fälld så blir den fälld. Då hade den politiska situationen blivit mycket tydligare för Sveriges folk.

–  Nu gav man regeringsmakten carte blanche till 138 riksdagsmandat mot 142 som man har själv. Och tvingar de 138 mandaten att få med sig Vänsterpartiet för att inte förlora i riksdagen.

Det räcker inte heller om SD är vänliga nog – som man inte får prata med – att lägga ner sina röster.

Om Fredrik Reinfeldts besked redan på valnatten att avgå säger han:

–         Att han ville gå var rätt, men det var direkt felaktigt att avgå vid den tidpunkten. När det stormar och blåser ska kaptenen inte hoppa ner i den första livbåten.

–         Jag tycker att han skulle varit kvar över förhandlingarna och över budgetprocessen. När den var klar – om det då blivit nyval – hade han fått ställa upp ett antal månader. Därefter kunde han självklart avgå, till exempel någon gång i december.

Man blir dödstrött på alla som vill prata

Ulf Adelsohns tid på hög politisk nivå varade i 30 år.

Men så länge tycker han inte att man egentligen ska sitta:

–         10-15 år räcker långt. Makten förblindar, man är dödstrött på alla som ska prata en. Man längtar ut,

–         Det som drivit mig och det som driver mig och som jag tror på är människans rätt till valfrihet, det som nu ifrågasätts.

När Olof Palme blev mördad kände han: – Ulf- sluta! Sedan kom frihetstiden!

Och hustru Lena skriver i dagboken: Ulf fortfarande glad.

Med liv och lust av Ulf Adelsohn, Norstedts, pris ca 200 kr.

Lena Adelsohn Liljeroth satt i publiken. Foto: Ingrid Lindgren

Lena Adelsohn Liljeroth satt i publiken. Foto: Ingrid Lindgren

Fotnot:

Ulf Adelsohn född 1941 var partiledare för moderaterna 1981-86, borgarråd i Stockholm 1973-1979, kommunikationsminister 1979-81, landshövding i Stockholms län 1992-2001, styrelseordförande för SJ till 2001-2011.

 

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren