Tyckt

Upprop för bättre omsorg om äldre

Äldreomsorgen har stora kvalitetsbrister, enligt Socialstyrelsen. Allt färre får del av den.

I allt högre grad skjuts ansvaret över på anhöriga. Mellan 80 000 och 100 000 kvinnor har minskat sin arbetstid eller helt slutat jobba för att ta hand om sina nära gamla och sjuka.

Antalet gamla blir bara fler. Det finns ingen garanti för vilket stöd vi kan räkna med från samhällets sida när vi själva behöver det. Det finns heller ingen planering för hur växande kostnader ska finansieras framöver.

Under flera år har Monika Olin Wikman och Berit Rollén skrivit och pratat om detta. De undrar var deras generationskamrater finns? Varför höjer de inte sina röster? Varför säger inte 40-talisterna ifrån?

Drygt 300 personer har skrivit under ett upprop som representanter från nästan alla partier står bakom. Men var är alla andra? För att kunna påverka måste fler röster höras.

Läs om uppropet och läs intervjun med Berit och Monika. Var med i debatten du med. Nästa höst är det val, då om inte förr ska äldreomsorgen högt upp på politikernas agendor:

Vi vill vara myndiga människor – hela livet

Det är hög tid att påverka utvecklingen av framtidens äldreomsorg. Vi som står bakom detta upprop vill fortsätta utveckla vårt välfärdssamhälle. Allas rätt till likvärdig vård och omsorg kan kombineras med allas möjlighet att få den mer anpassad till egna behov och önskemål. Vi vill berätta hur vi kan komma dit.

Som gamla, och när vi inte längre klarar oss själva, vill vi fortsätta vara myndiga människor.

Vi vill kunna välja ett omsorgsboende där vi känner oss hemma och där vi kan bo med vänner och likasinnade, oberoende av var i landet det ligger.

Vi vill att de som arbetar där vi bor ska besjälas av uppgiften att möta gamla och svaga människors behov, men vi vill inte bo på någon annans arbetsplats.

Vi vill kunna påverka hur det ska bli i förväg, medan vi ännu är pigga.

Vi vill själva kunna bestämma när vi ska flytta in, oavsett vad kommunen tycker att vi ”behöver” och inte. T ex om vi ”bara” känner oss ensamma eller rädda.

Vi vill, medan vi ännu har krafter, ha möjlighet att delta i olika aktiviteter och arbetsuppgifter – t ex som volontärer där vi väljer att bo.

Vi anser att det offentliga ska säkerställa en god äldreomsorg åt alla, utan att den ska behöva vara exakt likadan för alla. Därför behöver det offentliga åtagandet definieras tydligt och ges i form av en lagstadgad äldrepeng som finansierar de behov av vård som vi har som svaga. Utifrån de val av liv och boende vi gjorde som pigga.

Vi kräver inte att det offentliga ska bekosta allt i våra liv som äldre. Det måste därför vara möjligt att också avstå eget konsumtionsutrymme till förmån för tjänster som det offentliga via äldrepengen inte kan bekosta.

Hela livet kan vi påverka vad vi vill arbeta med, hur vi vill bo, vilka vi vill umgås med, vad vi vill äta, vilka fritidsintressen vi vill ägna oss åt, när vi ska duscha och när vi ska gå ut.

Objekt för biståndsbedömning

Det kommer en dag då många av oss inte själva kan styra våra liv. I värsta fall klarar vi inte vår egen hygien och mat. Som det fungerar idag blir vi då objekt för ”biståndsbedömning”, där myndighetspersoner beslutar hur mycket hjälp vi behöver, och när och var den ska utföras – och t o m ofta av vem.

Friheten att välja äldreboende – efter biståndsbeslut – är närmast obefintlig. Man får idag bara plats om man är mycket sjuk. Då blir det något som är ledigt eller så får man, via sina anhöriga, möjlighet att ”välja” mellan institutioner som är snarlika.

Det finns intressanta exempel på profilerade äldreboenden som många säkert skulle vilja söka sig till därför att de stämmer med livshållning och värderingar. Men möjligheten att själv välja att komma dit är liten. Och boendena kan inte garantera plats åt dem som vill dit.

Andra bestämmer vilka vi ska leva våra sista dagar med. I detta system riskerar vi att förlora vår identitet, och att de sista åren präglas av ensamhet, leda och hjälplöshet.

Tyvärr finns det i vårt samhälle en föreställning om att så här blir det bara. Det här uppropet vill skaka om för att bidra till en ändring.

Förutsättningar för ökade möjligheter att välja

Vård- och omsorgsboende är dyrt, ca 40-50 000 kr per månad för full vård. 5-6 hemtjänstpatruller per dygn i hemmet kostar ungefär lika mycket.

Vi varken kräver eller räknar med att det offentliga fullt ut kan betala alla de val vi vill kunna göra i förväg, och som vi beskrivit ovan. Däremot kan vi kräva att vi och andra i god tid vet vad det offentliga står för och inte.

Äldrepeng måste införas

Därför måste någon form av äldrepeng införas och bli en kommunal skyldighet. Kommunernas biståndsbeslut går från att vara en insats in natura, till en summa som motsvarar olika omsorgsbehov. För att se den gamla som en hel person, och stoppa revirstrider mellan kommun och landsting, bör som regel den sjukvård och de läkemedel som ges på själva äldreboendet också ingå i äldrepengen.

Äldrepengen bör kunna användas som hel- eller delbetalning för vård och omsorg i det boende man tidigare valt, när man var pigg, eller till hemtjänsten.

Man bör ha rätt att lägga till av egna pengar utöver äldrepengens nivå, för mer eller andra omsorgstjänster som inte ingår, om man så önskar. Härutöver kan det finnas kommunala lösningar som tillgodoser eventuella ytterligare behov, för dem som inte har möjlighet att lägga till egna resurser.

Antalet omsorgsboenden måste bli större. Många äldre i 40-talistgenerationen och framåt kommer att ha relativt goda inkomster och kapital i form av t ex sparande, villor och bostadsrätter. Detta kapital bör kunna användas för att finansiera utbyggnaden av ett varierat utbud av vårdhem. Villor och bostadsrätter ska kunna bytas mot en lägenhet i vårdhem, när behovet uppstår eller i förväg. För att två sambor med olika behov ska kunna fortsätta leva ihop, måste tunga vårdbehov kunna kombineras med inga alls i ett och samma boende.

Vi ser framför oss vårdhem med olika upplåtelseformer och för olika intressegrupper – t ex djurvänner, kulturintresserade, olika språkgrupper, kollektiv av vänner eller gamla arbetskamrater, och där vårdentreprenörer tillhandahåller efterfrågade tjänster och service.

Hinder idag…

Det finns många hinder innan vi kan nå fram till det vi önskar. De är av olika slag:

Ideologiska: ”Rättvisa” anses vara att vi alla har det likadant – även om det är lika dåligt eller lika otillräckligt. Våra egna resurser får idag inte användas till att köpa mer omsorg. Dvs det som vi kanske helst av allt vill prioritera när vi inte behöver fler prylar eller inte känner för att samla på hög i arv till barnen.

Utbud saknas: Vi behöver ett perspektivskifte som ser vård och omsorg som de viktigaste personliga tjänsterna. Tillväxten av en marknad för vårdhem och tjänster kommer att stimuleras om de offentliga resurserna följer våra val, och med möjlighet att kombinera offentlig och privat finansiering. Då underlättas för idéerna och entreprenörerna.

Det saknas en bred opinion: Politiker, såväl som folk i allmänhet, skjuter bort tankarna på de sista åren för mer aktuella dagsfrågor. ”Det ordnar sig nog”, är en vanlig tanke. Pensionärsorganisationerna har hittills koncentrerat sig på pensionerna. Men insikten ökar när människor nu börjar bli oroliga för sin egen och andras ålderdom.

Det saknas politiskt krismedvetande när det gäller välfärdens framtida finansiering och organisation, med större grupper äldre med helt nya krav. Alla partier har hittills gömt huvudet i busken. Men som medborgare kan och måste vi få dem att se vår verklighet.

… måste nu övervinnas

Rättigheten i framtidens äldreomsorg är allas möjlighet till offentligt stöd för de vård- och omsorgstjänster som bevarar livet värdigt i takt med ålderdom och svaghet. Med respekt för det liv och boende vi tidigare valt. Rättigheten är inte att vår ålderdom ska se ut som i dagens institutioner. Tillsammans kan vi bättre.

Gösta Jedberger, Helen Hellemark Knutsson, Lennart Jonasson, Kaj Fölster, Anders Morin, Lars Pettersson, Gun Hellsvik, Birgitta von Otter, Eva Fernvall, Lars Tobisson, Ann Lindgren, Gun-Britt Mårtensson, Kjell-Olof Feldt, Thorbjörn Larsson, Berit Rollén, Per Borg, Monika Olin Wikman, Thomas Idergard, Niklas Nordström.

Fotnot: Uppropet startade på Vårdalstiftelsens Seniorbloggen.se.

 

3 Kommentarer

  1. Anna-Karin Dillard

    Jag tycker ni har bra idéer om det mesta! Kul att läsa!

  2. Bra artikel om allt, som hur vi vill ha det. Ni glömde att vi 30-talister, som fortfarande är pigga, har ingen chans att omgående få plats när man ej orkar bo hemma. Vet att f.n. är det 53 före mig i kön för äldreboende i Kallhäll. Det byggs nytt här men bara insatslägenheter.

  3. lena lindh

    Talade med min bror häromdagen och vår rädsla att behöva tillsyn på äldre dagar.Vi är livrädda för dagens behandling av gamla människor.

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren