Folk, Krönika, Samhälle

Utan tillit går demokratin förlorad

Jan Scherman har tagit tempen på den svenska demokratin. Foto: SVT.se.

Hur illa står det till med demokratin i Sverige och hur hotad är den?

Reporternestorn och tidigare TV4-bossen Jan Scherman har i en serie tänkvärda reportage i SVT1 veckan före och efter påsk lyft fram en rad av de brister i vårt politiska system som hotar och begränsar demokratin. (Se länk till  Länge leve demokratin här).

Vi nödgas allt oftare konstatera att det trots politikens demokratiska ambitioner finns brister vad gäller öppenhet och transparens. Det som borde vara det demokratiska samtalet blir mer slagord och korta reklambudskap.

Också i vårt Sverige sker en oroande utveckling där de enskilda medborgarna nödgas uppleva hur möjligheterna försämrats att fatta rationella, välgrundade och i folklig tillit och tillförlitlig information välgrundade beslut.

Den demokratiska tilliten eroderar samhällsklimatet genom skogen av spridda rykten och falska nyheter i facebook och twitter.

Misstron mot politik, politiker, den politiska debatten och det demokratiska samtalet tar överhand. Särskilt i spåren av de miljontals persondata från facebook som sålts till och av skandalomsusade brittiska Cambridge Analytica för att göra aggressiva, hårdvinklade valkampanjer för fakenews-aktivister i skräddarsydda sociala medier.

Något som vi redan vet har gett oss populisten Donald Trump i Vita huset och Brexit i Storbritannien samt högerpopulisters framgångar i flera europeiska parlamentsval.

Även ryska trollfabriker har sannolikt haft en roll här på lite olika sätt. Risken är därtill påtaglig att vi ingalunda sett slutet på dylika, tillitsskadliga aktiviteter. Mer, mycket mer kan  komma.

Öppet samspel krävs

Här intar kvalitetsjournalistik och massmedia en central roll som källkritiska granskare och  försvarare av demokratin.

Men för att det ska kunna fungera kräver det ett öppet samspel mellan granskade och granskare.  Och en ordning med fria och väl utbyggda massmedier, där journalister med kunnighet och integritet kan rapportera, och för vilka  medborgarna känner tillit och får en korrekt bild av verkligheten.

Det utgör en grundläggande infrastruktur för demokratin och för att medborgarna inte minst inför val lämnas möjlighet att ta övertänkta beslut vid valbåsen.

I samma takt som antalet dagstidningar minskat har också öppenheten och tillgängligheten till makthavare och beslutsfattare i samhället minskat.

Pressens kris har jämförts med den kris varvsnäringen gick igenom under 1970-talet. Små och medelstora tidningar har köpts upp eller lagts ner. På de flesta håll i Sverige finns i dag bara en lokaltidning kvar.

Journalistiken har förändrats

Många kommuner har inte ens någon lokal journalistiskt bevakning kvar. Medborgarnas möjlighet att få information har försämrats eller försvunnit helt. Kvar finns ryktesspridning och från olika sociala medier spridda beskrivningar.

Med i de tidningsföretag som finns kvar, ofta i monopolsituation och alltmer fokuserade på lönsamhet, har även journalistiken förändrats.

Medan annons- och försäljningsavdelningarna betraktas som närande delar betraktas redaktionerna som kostnader. På redaktion efter redaktion har antalet journalister dragits ner steg för steg. Det har också på ett påtagligt sätt påverkat journalistrollen.

Allt färre tidningar ger sina medarbetare tid att verkligen granska och gräva. Följden blir en allt ytligare och kommersialiserad journalistik.

Parallellt med att allt färre journalister får möjlighet att ägna sig åt att på djupet granska alla sidor av samhället har antalet pressekreterare, PR-konsulter och kommunikationsföretag ökat med uppgift att forma friserade verklighetsbilder och skydda sina uppdragsgivare från granskande journalistik.

Fler kommunikatörer, färre journalister

Utvecklingen i Sverige går – som även Schermans SVT-reportage visade – i snabb takt åt samma håll som i USA.  Där går det nu fyra ”kommunikatörer” på varje journalist.

I dag går det i Sverige minst två ”kommunikatörer” på varje journalist. Medan de som granskar får allt snävare resurser och ser tidningar läggas ner eller förvandlas till gratis annonsblad kan PR-konsulterna konstatera hur de får ut allt fler av sina friserade, vinklade budskap.

Bland dem som uttrycker oro för utvecklingen finns statsvetare som professor Bo Rothstein och Jesper Falkheim, professor i kommunikation vid universitetet i Lund.

Båda har uttalat djup oro för att balansen mellan de som granskar och de som företräder olika organisationer och intressen blir skev, med ett tapp i tilliten som följd.

Det brådskar med att hitta en bra och hållbar lösning på den allvarliga obalansen mellan granskare och granskade. Sociala medier och internet kan inte ersätta en seriös, genomarbetad och granskande journalistik.

Starka granskare behövs

Oberoende av hur den sedan distribueras behöver en levande demokrati starka granskare. Det kräver bra och resursstarka redaktioner med välskolade journalister med integritet och vilja att spegla verkligheten – fri från PR-konsulternas tillrättalagda pressmeddelanden.

Utan den granskande  journalistiken – i SvD och DN – hade vi till exempel sannolikt aldrig fått veta särskilt mycket om hur det egentligen gick till när Nya Karolinska i Solna blev världens dyraste men långtifrån mest välfungerande sjukhus.

Och vi medborgare heller inte fått kunskap om hur en aningslös och oklokt kortsiktig kostnadsjakt i statliga myndigheter som Transportstyrelsen och Fortifikationsverket  kunde tillåta att även säkerhetsklassade data (körkortsregistret etc) kunde outsourcas och skötas av utländska entreprenörer.

Något som först nu (april) lett till att Säpo och Försvarsmakten getts rätten att förbjuda statliga myndigheter att genomföra upphandlingar av säkerhetskänsliga datauppgifter. Upphandlingar som framgent kommer att bli föremål för en hårdare kontroll. Det är utmärkt och därtill helt nödvändigt.

Robert Björkenwall, frilansjournalist och utredare 

Jaan Ungerson, omvärldsanalytiker och frilansjournalist 

2 Kommentarer

  1. Michael Levy

    Ytterst intressant – och viktigt! Har inte sett schermans serier, men inser nu att jag måste. Frågeställningarna måste hållas vid liv.

  2. Bengt Sundell

    Det Björkenwall skriver om är demokratins kärna. Och som Scherman tar upp i sin demokratiserie i tre delar. Även medias bevakning är viktig för demokratin. Utan en närvarande och oberoende svt, med oberoende granskningar- UG, KG tex. Sverige är inte immun mot korruption och maktmissbruk.

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren