Foto: Ingrid Lindgren

Foto: Ingrid Lindgren

Det behövs en väckelserörelse för att driva på den förändring som behövs inom svensk sjukvård säger utredaren Göran Stiernstedt som just avlämnat betänkandet Effektiv vård (SOU 2016:2) till regeringen.

Precis så tänker jag som just har läst betänkandet.

Bakom den ganska oskyldiga rubriken döljer sig sprängstoff som borde skaka om alla beslutsfattare. Och locka fram alla oss patienter och blivande patienter för att driva på. Inte minst vi äldre som ofta blir multisjuka har stor anledning att vara med i detta.

Vi måste slippa dagens många gånger ovärdiga bollande mellan sjukhus och hemmet med otrygghet och avsaknad av kontinuitet.

Svensk sjukvård ligger väl till när det gäller medicinska resultat. Men vad gäller kvalitet utifrån patientens perspektiv har vi dåliga resultat vad gäller vårdens förmåga till information och att göra patienten delaktig. Bristande samordning och avsaknad av kontinuitet tillhör problemen.

Göran Stiernstedt. Foto:Fredrik Hjerling

Göran Stiernstedt. Foto:Fredrik Hjerling

Utredningens utgångspunkt är det egentligen självklara att värdet av hälso-och sjukvården uppstår i interaktionen mellan patienten och vården. Här avgörs effektiviteten. En förutsättning för hög effektivitet är därför att patienten görs delaktig på ett helt annat sätt än idag.

Plågsam beskrivning

Vårdens problem handlar i allmänhet inte om resurser utan om systemfel. Lägg till att kostnaderna för svensk sjukvård ökar snabbare än i andra länder. Lägg till att utredningen säger att Sverige på vissa sätt har ett mindre gynnsamt utgångsläge än många andra länder att skapa optimala förutsättningar för att sjukvården ska kunna anpassas till framtida behov, kunna ta tillvara på nya förutsättningar som digitalisering och bedrivas resurseffektivt.

Den beskrivning som utredningen gör av orsakerna till vårdens effektivitetsproblem är nästan plågsam att ta till sig.

Här är några:

Splittrad styrning på olika nivåer.

Avsaknad av en sammanhållen idé.

Alltför tung sjukhusstruktur med svag primärvård, ”stuprörsorganisation” som motverkar samordningen.

Bemanning och schemaläggning som utgår från individuella önskemål.

Verksamhetens s.k. kultur med hierarkier och informella ledningssystem.

Ogenomtänkt kompetensförsörjning.

Otillräckligt verksamhetsstöd, ineffektiv administration och journalföring.

Och återigen bristande kontinuitet. Nya doktorer, nya inläsningar, kanske onödiga remisser, kommunikationsproblem och minskad tillit – vilket slöseri.

Inget tycks ha hänt

Hur har dessa problem kunnat negligeras så länge och varför är det så svårt att förändra inom vården. Mina egna erfarenheter som landstingsdirektör, som var för ett bra tag sedan, bekräftar bilden av hur svårt det är att förändra inom vården. Inte mycket tycks ha hänt trots alla försök som gjorts.

En central utgångspunkt för utredningens förslag är att lagstiftningen ska utgå från att vården organiseras nära befolkningen och att huvudprincipen ska vara öppen vård.

Primärvården som ska svara de allra flesta vårdbehov och även få ett tydligt akutuppdrag. Remisskrav ska gälla för sjukhusvård. Resurser ska överföras från sjukhusvården, kompetensförsörjningen förändras liksom arbetsformerna.

Så kommer det intressanta: Dela upp primärvården i en allmän del och en riktad del som ska gälla multisjuka äldre. Vården ska komma till patienten, mottagningssystem är inte adekvat för denna grupp. Goda exempel finns på hembaserade gemensamma team.

Gemensam penningpåse en förutsättning

Nu ska man få till stånd den samordning mellan landsting och kommuner som varit så svår att uppnå så länge. Lagstiftning om att huvudmännen ska utföra verksamheten gemensamt måste till och innefatta gemensam planering även resursplanering. Detta tror jag är en förutsättning, en gemensam penningpåse.

Valfriheten, om den innebär att lång rad utförare splittrar förutsättningarna för samordning menar utredningen och vill ha en annan ordning. Den enskilde ska dock kunna välja utförare ”som tar hand om hela mig” det vill säga i linje med helhetstänkande.

Träffsäker problemanalys

Utredningen är på närmare 800 sidor med en sammanfattning. Jag läste med stor iver, den är mycket välskriven och med en träffsäker problemanalys. Förslagen rör en rad olika nivåer men lösningarna finns inte i ett ”alexanderhugg” som utredningen säger, istället bör det handla om små åtgärder som sammantaget leder åt rätt håll.

Måtte utredningen få genomslag hur blir det annars med svensk sjukvård? Stark opinion behövs; och vi äldre måste finnas med, vi som har ett särskilt intresse av en vård och omsorg som hjälper oss att bevara vår värdighet till slutet.