Krönika, Kultur

Veckobrevet: Om mediokra bilder och fantastiska vrak

Ett nytt marinarkeologiskt museum byggs nu i Stockholm

Välkommen till veckans brev.

För drygt en vecka sedan publicerade vi inlägg om två svenska filmer som båda väckt intresse och fått en stor publik.
Jag tänker på Roy Anderssons ”Om det oändliga” och Peter Jöbacks och Ella Lemhagens ”Jag kommer hem igen till jul”. Se längre ner i det här brevet.
Särskilt Roy Anderssons film har bilder som man inte glömmer och som för handlingen framåt stillsamt och medvetet.
Fantastiska bilder.

I veckan som kommer ska vi presentera ett projekt som också bygger på en fascinerande bildhantering.

Vi ska då få veta hur vi under nästa år kommer att kunna besöka ett nytt museum där vi som besökare kan följa med ner i djupet av Östersjön och se flera av de vrak som finns där, väl bevarade av naturen i hundratals år.

VRAK ska museet lämpligt nog heta.
Hur man bygger ett nytt och annorlunda museum ska en av de ansvariga beskriva för oss.
Det går knappt att ana hur mycket planering och arbete det är att få fram ett modernt museum som bygger på helt ny teknik som placeras i gamla lagerlokaler på Djurgården i Stockholm i lämplig närhet till det välbesökta Vasamuseet. När det museet byggdes släpades vraket upp till oss besökare istället för att vi, som i det kommande museet, med avancerad bildteknik, får ta oss ner till vraken som faktiskt bevaras bättre av naturen än av oss människor.

Bilder på internet finns det hur många miljarder som helst.
Många är naturligtvis intressanta, ja en del rent fantastiska, medan en ack så många är mediokra och detta ofta medvetet.
Man kan undra varför?
Det ska vi titta på under veckan där vi tar upp och förklarar bildpolitiken kring Instagram och varför bilderna så ofta är ointressanta trots mängden bilder.

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren