Visst tänker vi ofta att den och den är dement och så är personen bara det. Så ser vi inte på en hjärtsjuk eller en person med reumatism.

Det jag särskilt tar till mig i rapporten En nationell strategi för demenssjukdom – underlag och förslag till plan för prioriterade insatser till år 2022 (Socialstyrelsen 2017) är diskussionen om hur vi ska forma ett samhälle där även demenssjuka kan leva ett så inkluderade liv som möjligt.

En första lärdom är att man inte säger dement utan just det, demenssjuk. Då blir det tydligare att man inte ska sätta stämplar. Och betänka bör vi att det finns en skala vad gäller hur långt sjukdomen fortskridit.

Långsiktig strategi

Redan i dag finns ca 160 000 personer med demenssjukdom i vårt land. I världen finns 47, 5 miljoner och siffran beräknas tredubblas fram till år 2050. WHO fattade i maj 2017 beslut om en global handlingsplan för demenssjukdomar.

Det Socialstyrelsen nu gjort är att ta fram underlag till en nationell långsiktig strategi för vårt land. I arbetet har man gjort jämförelser med våra nordiska grannländer. Sverige har säkert att lära.

Norge har i sin Demensplan som uttalat syfte att integrera människor med demenssjukdom i samhället. Detta mål ska uppnås genom större öppenhet kring och ökad kunskap om demenssjukdomar. Man har till exempel särskilda anhörigskolor.

I Danmark ingår i planen att samtliga kommuner ska vara demensvänliga och viktiga i det sammanhanget är 100 000 så kallade demensvänner. Dessa har baskunskaper om demens och försöker hjälpa till när de möter en person med demenssjukdom eller en anhörig.

I Finland arbetar Alzheimer Centralförbundet med aktiviteter inom ramen för det nationella minnesprogrammet. Inför kommunalvalet 2017 försökte man få kandiderande politiker att arbeta för en minnesvänlig kommun om de blev valda.

Behov av demensvänlig service

I Socialstyrelsens rapport tar man också upp behovet av att satsa på demensvänlig service i dagligvaruhandel, apotek, banker och kollektivtrafik.

Vidare kan demensvänlighet handla om att göra utemiljön trygg så att gångstigar är plana och lämpliga för rollatorer och rullstolar. Anpassad belysning och lämpliga färgsättningar kan spela en väsentlig roll. Välfärdstekniken kan spela roll med bland annat trygghetskameror och GPS-larm.

En rad etiska frågor reses dock som bland annat hör samman med den demenssjukas möjligheter att förstå och att ge samtycke. Många andra produkter som självspolande toaletter, ät-robotar, kognitivt stöd i form av medicinpåminnare och kognitivt stödjande är inte övervakande på samma sätt och bör enligt rapporten ha en stor potential för att stödja ökat oberoende .

Ett demensvänligt samhälle ställer rimligen också krav på kunskaper hos personalgrupper som finns kring den demenssjuka.

Nedslående läsning

Även om förhållandena varierar över landet är det en nedslående läsning i rapporten om kunskaps- och kompetensläget. Så många som 30-40 procent av baspersonal saknar grundläggande utbildning som motsvarar gymnasieskolans vård och omsorgsprogram.

Jag tänker på unga människor i hemtjänsten som kommer hem till äldre utan att ha utbildning – det är inte rätt mot någon.

En stor andel av biståndshandläggare och enhetschefer inom kommunernas vård och omsorg saknar grundläggande utbildning i geriatrik och gerontologi.

Även inom grundutbildningarna för de flesta andra yrkesgrupper, bl.a. sjuksköterska, socionom och läkare, är utbildningen inom dessa områden långt ifrån tillräcklig för att möta behovet av kompetens.

Dessutom är det så att bland alla yrkeskategorier inom sjukvård och socialtjänst råder bristande kunskap om behoven hos demenssjuka. Det hindrar att man utvecklar diagnostik och läkemedelsbehandling, att man tidigt upptäcker kognitiv svikt och att man kan utveckla omsorgen för att höja livskvalitet för demenssjuka.

Alltför stora personalgrupper

Ett ytterligare problem är att första linjens chefer ofta har ansvar för alltför stora personalgrupper – hur ska man då aktivt kunna arbeta med att handleda och vägleda?

I rapporten lämnas en lång rad förslag om åtgärder, särskilt vad gäller kunskap-och kompetens och som föreslås bli genomförda senast 2022. Det kommer att kosta men vad är alternativen om vi vill ha ett inkluderande samhälle även för demenssjuka. Regeringen ska komma med sitt förslag till riktlinjer i december detta år.

Kandiderande politiker

Nästa år är det val. Jag tror på det finska exemplet om att påverka kandiderande politiker. Jag tror också på 100 000 demensvänner, det måste vara ett sätt för oss alla att lära mer. I rapporten föreslås en nationell informationskampanj, det är bra . Förutfattade uppfattningar måste luckras upp.

För mig är det nu dags för veckans tävlingsbridge. Där finns Olle som öppet berättar att han fått en diagnos på demenssjukdom. Men klår oss i bridge gör han fortfarande, 50 år av bridgespel sitter i.