Debatt, Samhälle

Vi ska inte behöva dö av svält i vården

Ett problem som inte borde finnas – Teckning: Norbert Fürlinger

– Det finns socialchefer som anser att det är naturligt att dö av svält, säger professor Yngve Gustafson i Umeå, forskare i geriatrik.
– Men det anser inte jag. Det är mera ett tecken på att det finns en diskriminering av många äldre i Sverige.

Bortemot 75.000 personer lever ständigt i svält och ca 14.000 dör av undernäring varje år. Och biverkningarna av svår undernäring är  förfärliga. Det blir ofta urinvägsinfektioner, som kan vara mycket påfrestande för en undernärd kropp, eller tandlossning som bidrar till att göra det ännu svårare att äta vilket gör att den äldre kan få en depression och fullständigt tappa matlusten.
Det blir en ond cirkel som aldrig borde få börja.

God äldrevård bör vara att alltid se hela patienten

Om en läkare inte ser till att observera hela patienten finns det stor risk att han eller hon missar tecken på allvarlig undernäring som kan ge livshotande tillstånd och, i värsta fall, leda till en alltför tidig död.

Umeå universitet gjorde för några år sedan en ganska stor undersökning på människor äldreboenden eller har hemtjänst. Resultatet visade att hälften av de boende var undernärda och drygt tio procent av dem var gravt undernärda och riskerade att dö alltför tidigt.

Kvinnor verkar drabbas mer

Många gånger upptäcks inte undernäring eftersom patienten ännu inte magrat så mycket att det märks.
Att många boenden får lägga sig tidigt kan också bidra till att de blir undernärda genom en mycket lång ”nattfasta”, ibland upp till 16-17 timmar.
När frukosten äntligen serveras, kanske vid niotiden, så kan de ha varit vakna i mer än fem timmar.
För äldre med hemtjänst kan det vara ännu värre.
I många fall tar arbetsschemat inte hänsyn till behovet hos dem som har hemtjänst. Den tid som får läggas på matning är för kort och många äldre vägrar att äta om de matas alltför snabbt.

Mediciner kan också ge problem med ätandet

Flera läkemedel som ges till äldre kan ha biverkningar som gör att aptiten minskar eller i värsta fall helt försvinner. Då kan många gamla få järnbrist och därmed sköra slemhinnor.
Mediciner kan ge muntorrhet som, i sin tur, kan leda till dålig munhälsa. Den äldre får svårt att tugga och får då i sig mindre föda och risken för undernäring ökar snabbt.

Vad kan vården göra?

– Arbeta mera i grupper och lära oss att verkligen se patienten och inte bara sätta in behandling, menar professor Gustafson.
– Vi måste bli bättre på att både observera de äldre och att lyssna på dem.

 Och slutligen en reflexion:
Det är kanske inte heller är så dumt att då och då låta de äldre kliva upp på vågen och se till att göra en insats om vikten har sjunkit för mycket under den vecka som gått sedan den förra vägningen..

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren