Livsstil, Natur

Vykort 5 – på finfina kobben står masterna lika tätt som plockepinn

Plockepinnträngsel. Foto: Inge Josephson.

Hej igen Nyfiken!

Det är jag igen, mannen på kobben. Har kommit igång riktigt bra med vykortsskrivandet…

Lovade skriva lite om vad pysslar vi med härute bland måsar och skär. Jo, vår kobbe är som du säker förstått inte så tätbefolkad. Inga grannar inom synhåll. Inom hörhåll vid förlig vind… möjligen.

I värsta fall dunkadunka-”musik” från ungdomligare grannar, i bästa fall lite barnskrik och ouppfostrade hundar…

I mesta fall vindens, havets och tallarnas sus och måsarnas.

Skulle man mot förmodan få lappsjuka på kobben, får man dra till finfinkobben. Dit drar också alla turister, seglare och båtmänniskor som vill gnida fender*, trängas, visa upp sina dyra märkeskläder på strandstrippen och stå i oändlig kö för en bärs på Värdshuset.

För oss vindpinade gleskobbsbor är det mest en plåga att komma dit. Men nån enstaka gång tvingas vi, som i onsdags till exempel för att gå på posten som generöst har öppet en halvtimme varannan dag…

I bästa fall hittar ditt paket dit.

Sen kan man ju alltid slå sig ner, ta en glass och bara betrakta kaoset. Svårbegripligt att folk kan tycka det är kul med trängseln. I hamnen står masterna lika tätt som plockepinn och båtfolket cirklar otåligt i hamnbassängen, jagar och hojtar få att få en plats.

När passbåten från storstan ska avgå blir det nästan ha(m)n(d)gemäng när båtfolket inte lämnar plats.

Skepparn skriker ilsket i högtalaren så det hörs över hela hamnen och kollisionen är inte långt borta.

”Lämna företräde åt den som seglar för sitt bröd”, får man lära sig på båtförarkurserna, fast såna kurser har nog inte bratsen hört talas om.

Det är raka rör, skit i andra och lita på GPS-en.

Nåja, slut på gnället, en del är sig likt på finfinakobben. Huspriserna stiger. Fem millar kan du få pröjsa för ett radhus som inte ens ligger på finfina kobben utan på lillkobben tvärs över viken.

Lotsen är också kvar och det ser tryggt och fint ut med de orangea båtarna. De släcker bränder också när nån klantat sig på kobbarna (vilket inte är ovanligt) eller åskan slår ner.

Härligt rörigt. Foto: Inge Josephson.

Härligt rörigt. Foto: Inge Josephson.

Björnes mekverkstad är kvar nedanför värdshuset, har nog skrivit om den tidigare… och lika härligt rörig som vanligt med T-baneskylten. Nu lär visst yngre krafter ha tagit över, fast Björne lufsar runt fortfarande.

När Waxholmsbolaget lastar av ytterligare ett par hundra turister från stora staden blir det olidligt. Man orkar en stund, köper lite mjölk, godis, chips och annat nödvändigt och sticker snabbt till egna kobben.

Skönt att vara tillbaka igen, vinden friskar i och det börjar redan mörkna höstlikt på kvällarna.

Skriver väl snart igen. Har ett par grejer till att bluddra om.

Vi hörs!

Mannen på kobben

Läs tidigare vykort här.

Foto: Inge Josephson.

Foto: Inge Josephson.

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren